I den nedlagda radiostationen Orlunda, Aska finns Antennsalen. Här täcks väggar, golv och tak av skärmande kopparark. Längs rummets ena långsida står fyra kopparspolar i olika dimensioner, via vilka radiovågor skickades ut till radiostationens master. Nu står de spiralformade spolarna avtäckta teknologins avkrävande. Genom arkivmaterial, eget bildmaterial och text undersöks kopparrummet där metallens ledande och skärmande förmåga tar form. 

Jag står inför materialets formnärvaro likt hantverkaren som stäms, bestäms, böjs att följa materiens flöde. Att följa den pågående rotation som görs av materialet självt. Synligt i spiralens resning. Vars fysiska kropp övermannar i sin virande massa.

De elektromagnetiska radiovågorna strålade ut via centrummasten och de fem ringmaster som omringade stationshuset. Jordnätet som krävdes för att säkra sändningarna bestod av 50.000 meter nergrävd koppartråd och ligger än idag nergrävd i en stjärnformation runt stationsbyggnaden.

Händerna rör vid den gyllene koppartråden som genom lager av blöt lera tagit sig upp ovanför markytan vid dess slutliga position. Att jordfästa koppar är ett sätt att både leda och skärma av, kopparens egenskaper samlade i en enda handling.